Bra gjort Emma, på rätt väg !
Idag har jag varit till psykologen med dom fina ögonen. Det klickade och jag andades ut.
Jag gick till dit, jag avbokade inte tiden, svärmor var super snäll och tog dom små så jag fick åka dit i lugn och fred.
Och jag babblade på, höll inte tillbaka på nått, bära eller brista. Hon tyckte jag var duktig som tog tag i det jag känner och att jag sätter ord på allt jag känner eller inte känner. Och efter en och en halv timme sa hon , emma - nu har vi gått igenom dina känslor sedan du fick veta att ni skulle ha tvillingar, ser du det jag ser ? Nja, vadå ? Att du inte kan knyta an ordentligt har pågått längre än 3 månader som du tror. Det har varit svårt redan sedan du fick beskedet. Vilket är solklart enligt mig med efter pratstunden idag.
Hur fick vi reda på att det var två ?
Vi skulle satsa på en till, men jag tänkte så att det är ju inte alls säkert att det "tar" på första försöket... vilket det gjorde !
Jag hade ont på vänster sida i magen och ringde MVC , jag fick en tid på specialist MVC för ett vaginalt ultraljud. Jag var då i v.6 och då kunde läkaren inte säga mer än att hon såg att jag var gravid. Men vi bokar en ny tid om 2 veckor för säkerhets skull. ( i detta skede visste jag inte att det var tvillingar ).
Två veckor senare åkte jag in igen, jag hade min kusin Elin med mig. Hoppade upp i gynstolen glad och lycklig eftersom jag inte hade ont längre så det var ju ingen fara. Läkaren började undersökningen men blev tyst och vred på skallen och kläcker ur sig : det är två.
Det var tur att jag låg där jag låg, marken bara försvann, jag stirrade upp i det där fula taket och kände PANIK !! Det här händer inte mig, jag måste ha hört fel, nu svimmar jag. Hur ska vi ha råd ? Vart ska vi bo ? Vi måste byta bil ! Det går inte !!
Jag fick en ordentlig chock. Jag var inte alls glad. Den känslan av att, det kommer inte att gå, jag är livrädd har funnit genom hela graviditeten.
Fick ett par bilder på dom där fläckarna dom syntes på skärmen. Knäsvag som fan gick jag ut i väntrummet till Elin satte mig bredvid henne och gav na bilden och sa att det är TVÅ. ( då hade jag skämtat med henne gången innan där i V. 6 och sagt när jag kom ut att det är två )
Hahaha, nej du emma nu går jag inte på det igen. ELIN DET ÄR TVÅ, TITTA PÅ BILDEN ! O shit....
Vi gick ner i hisshallen och jag sa att jag måste ringa till Niklas, han var på jobbet.
Sitter du ner var det första jag sa till jon om, det är två. TYSTNADEN infann sig.
Jag kommer ärligt inte ihåg vad han sa sen.
Min mamma jobbar på sjukhuset och jag gick till henne efter undersökningen och bara grinade. - Emma, vi fixar det här sa hon. Jag ringde mina bröder och stor bölade, såklart frågade och trodde dom, att jag fått missfall. Nej, det är två !
Jag har haft så svårt att acceptera allt detta, alla tycker det är så häftigt, vilken lycka och det stående "dubbel lycka".
Många gånger har jag tänkt :
- Fan Emma, skärp dig! Sluta klaga, var glad att du kan bli med barn och få barn.
Graviditet var upp och ner men såklart tung. Jag hade väldigt hög puls, hjärtat rusade nästan jämt, var sjukskriven från vecka 16 pga av sammandragningar och att vänta tvillingar är en riskgraviditet. Samt att runt vecka 26 hade jag brist på många saker i min kropp , fick behandling för det. Intravenöst järn samt B 12 tabletter.
___________________________________
I eftermiddag har vi hängt med min charmiga kusin Elin ♡ . Mamma och Larz kom även hit på en kopp kaffe, mamma stannade oplanerat kvar ett par timmar med oss. Så då gjorde jag mat sedan tog jag tjuren vid horna och badade alla kidsen och mig, en efter en :)
Tack för hjälpen och gott samarbete brudar ! Och i natt ska Ronja få sova hos Farmor och farfar så jag bara har en att mata. I morgon väntar en fullspäckad dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar