Ohållbart. Sårar. Fy fan. Ledsen.
Det är och kommer aldrig vara min mening att såra någon. Jag skriver hur jag känner.
Det blev många skrivna rader från en del runt omkring mig igår, kommentarer på bloggen, sms & FB meddelanden från bekanta och vänner. Ni vet vilka ni är, jag vet att jag inte har svarat på det. Och det är inte för att jag inte bryr mig eller inte uppskattar det. Jag har inte haft ork eller tid än. Jag är glad för omtanken, orden och peppningen. ♡
Och med inlägget "usel" får jag inse att jag är nog faktiskt inte bara trött utan är nog nära en depression av något slag. För det jag känner och hur jag mår är inre sunt. Så jag ringde till BVC för att få råd hur jag ska gå till väga men igår fick jag inget svar så jag ska göra ett nytt försök idag (tisdag).
Man kan hålla god min ett längre tag men tillslut brister det där leendet. Som jag skrev i "usel" så pågår det ett krig inuti mig , hur ska jag tackla allt jag känner ? Att känna det jag gör är ohållbart, dåligt samvete för det mesta, känna sig otillräcklig för sina barn mm. Att bara skriva det jag skrev angående det att jag har svårt att knyta an till tvillingarna var en lättnad, att spräcka bubblan på nått vis. Med att få "skriva av sig " gör det lite lättare, så det tänker jag fortsätta med !
Hade jag orken och verktyget som behövs för att visa ALLA mina NÄRA hur glad och tacksam jag är för att dom finns där så skulle jag det ! Jag och Niklas är så otroligt lyckligt lottade som har alla dom vi har runt omkring oss släkten och en näve riktigt goa vänner ♡ Jag vill överösa dom med kärlek och glädje, och den dagen kommer säkert så småningom.
Angelica ♡
Ann-kristin / svärmor, som har kommit och setas hos oss i två sena kvällar / tidig natt och tagit hand om dom små så jag har fått en chans att hämta andan en stund !
Mamma, som helst skulle dela sig i lika stora bitar åt alla. Som gör ALLT för att försöka göra någon skillnad för att jag ska få andrum och hitta tillbaka.
Jag älskar er alla ♡
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar