Längesen

Det behövs en rejäl uppdatering.
Jag är nog en periodare på det här med att blogga. Nu är det 3 månader sedan jag gjorde ett inlägg.

Men jag kan med glädje säga att jag nu mår SÅ MYCKET BÄTTRE !  Barnen är gladare och mår bra. Vi kör på mjölkfritt.

Vad har hänt då under dessa tre månader?

- alla 3 har haft vattenkoppor
- jag är är nästan blond igen 
- jag och min älskade Niklas är närmare varandra än vad vi varit på länge.
- jag är fortsatt sjukskriven pga magen
- Ronja & Freddie äter gröt och banan samt andra puréer.
- Freddie står på alla fyra och tar sig framåt "åla&krypasamtidigt"
- Jag börjar inse att lägenheten är för liten för oss nu, det är saker ÖVERALLT !
-  Jag och Niklas har börjat sova ihop igen. Haha ! Niklas har sovit på soffan större delen av det senaste halvåret pga att han har tagit tove på morgonen  och ska jobba.
- förra veckan åkte alla tre på nått skitvirus,  prickar/ blåsor överallt,  i munnen, i röven,  benen och armarna ja överallt,  och en hejdundrande feber :-(

Ja det är väl liiiiiite av vad som hänt.
Kastar in en hög bilder , det är alltid kul !

Det rullar på nu

Som sagt det rullar på nu.
Sedan 2 veckor tillbaka nu har Ronja fått mjölkfritt och vilken SKILLNAD. Så skönt att se att det finns en glad och nyfiken tjej i henne. Den sidan har vi inte sett tidigare,  hon till och med rör sig helt annorlunda. Hon ger mig så mycket nu , tidigare har jag mest känt en irritation mot henne för att hon varit så missnöjd och tjurig. Men så här i efterhand så fanns det ju en anledning, hon har väl haft ont, stackarn.
Men skumma är att när hon blev bra började våran solstråle Freddie att knöla och böka, sova sämre , äta mindre mm?
Jag vet inte riktigt varför ?
Visserligen får Ronja mer uppmärksamhet nu än innan och jag har slutat ammat honom. Nog finns det mjölk så att han kan få sig ett mål om han vill, men det blir inte av. Kan så små barn ha separationsångest ? Kan han vara avundsjuk på Ronja ? Ähh,  näää , inte avundsjuk för han får uppmärksamhet han med. Tänkte kanske lite mer på att jag slutat amma.

Hur som helst tog jag upp det med BVC igår , och eftersom Ronja blev så mycket bättre så fort och tydligt så tyckte dom självklart att vi skulle pröva mjölkfritt på Freddie i 2 veckor också. Jag trodde inte att känsligheten kunde komma nu utan att den skulle finnas från början som med Ronja men så var det inte.  Det kunde komma när som. Så nu kör vi på det och ser om han blir nöjdare igen.

Och när Ronja "vände" så vände en del av mig med ♡ Hon ger mig så mycket.

Och för att inte tala om Tove min lilla ärta, hon är helt underbar,  jag är galen i henne. Vilken fantastiskt ålder ! Det bara bubblar, det kommer meningar och ord så man blir alldeles paff. Haha ;-)

Så mycket som jag har "klagat" eller varit ärlig om beroende på hur man vill se det så måste jag nu bara få vara positiv och säga att det går åt rätt håll. Känslorna börjar komma, allt lugnar sig. Det känns som att jag kommit upp över ytan åtminstone. Sen känns det som att man blivit skadad,  eller rättare sagt fått men efter dessa månader. För så fort dom börjat knöla eller tjuta så blir jag på helspänn och irriterad på kvällstid, det kryper i kroppen. Jag antar att det kommer säkert att vara så en längre tid men det går säkert över.

Jag har funderat mycket på om jag är ensam om dom här känslorna som inte har funnits ? Den frustrationen som inte har varit av denna värld,  finnas den hos andra ? Självklart måste det göra det. Men varför pratar man inte om det ? Varför ska det vara så FINT utåt ? Ååååå vi har den så bra,  vi svävar fram,  allt bara fungerar,  alla känslor finns där.

Varför ska man hålla upp någon fasad?
Jag tror faktiskt att var och varannan känner sig fet, ful, äcklig, otillräcklig, lortig, irriterad på allt och alla och bara vill gå i slo kläder ofta.  Om inte annat så gör jag det,  och har gjort det typ varje dag dom senaste månaderna.

Nu ska jag och min mamma har en "ladda batterierna dag ". Barnfritt !
Strosa på stan, lunch,  massage i en timme tillsammans, samt att mamma ska till min frisör Rebecca och klippa sig, färga håret och göra naglarna. Som jag har längtat efter denna dag. Det behöver VI mamma ♡

Innan och efter !

Mitt lack satt i 3 veckor (Bilden till höger ) innan jag bestämde mig för att göra om det. Det kunde nog ha setat en vecka till. Starka naglar som helt plötsligt började växa,  super kul !

Nu är det bara ett par veckor kvar på erbjudandet innan ordinarie pris faller på igen. 

Testa,  ni blir inte besvikna. 

023-12850

Massa bilder

Igår hängde vi med Linnea och William,  efter dagis blev det korvgrillning ute på gården och massa mys i soffan.

Idag blev tove hemma från dagis hon hade lite feber i morse men inte nu längre och det har verkligen varit FULL fart.
Niklas syster med familj kom upp till Dalarna igår , så vi har hälsat på dom idag. Och dom bor hos Niklas föräldrar,  dom var snälla och hjälpte till med alla barnen idag ♡ senare på eftermiddag kom mamma och hälsade på oss och tog hand om kidsen så jag fick "emma tid" hos Rebecca son fixade mina naglar :)

Sedan i söndags eftermiddag har vi nu kört helt mjölfritt åt Ronja, vilken skillnad. Hon är så glad , hon rör sig på ett annat sätt, hon "pratat" ja hon är mycket mer nöjd redan. SÅ SKÖNT ! Hoppas det håller i nu bara, törs knappt skriva det. Jag blir bara så lycklig och varm av att se henne som hon är nu :)
Freddie har knölat i 3 dagar/nätter nu, tror han är förkyld, för han är ganska snorig.

En härlig eftermiddag

På förmiddagen var vi på Öppnis , mycket barn och hög ljudnivå vill jag lova ! Tove var jätte duktig Freddie var inte alls så nöjd , blev säkert för mkt stim.

Efter det åkte vi hem, då fick jag tvillingarna att somna ute i vagnen medan tove cyklade en stund. Sen fick tove en flaska välling och jag la henne , hon somnade så snällt i sin säng :)

Senare kom Linnea.T vi hänge i soffan ett tag sen när Tove vaknar kom Christopher och William , alltså linneas karl och son. Vi klädde på ungarna och gick ut i 3 timmar, ungarna skötte sig exemplariskt ♡ vi fikade och drack kaffe i solen. Riktigt skön eftermiddag.

Vid fem gick vi in , Christopher ställde sig i köket och gjorde kebabgryta och ris ! Wow, vilken lyx säger jag bara. Så otroligt glad jag blev , tack hörrni :) Han fick även hjälp av småkockarna. Tänk att få sätta sig vid dukats bord ! Tur man har sådan fina vänner ♡

Sen blev det läggning, när jag och Niklas kom i vardagsrummet hade tove gett sina småsyskon en varsin snuttefilt och satt sig imellan dom ! Goa unge ♡

(Dom sista bilderna är suddiga)

Familj och vänner av guld

I fredags gjorde jag och tove smörgåstårta, herregud hur mitt kök såg ut efter det. Men det får man räkna med om man har en minikock med sig.

På förmiddagen på lördagen tog vi barnens farmor med oss på en liten promenad till lekplatsen,  men det fanns inte mycket att göra. Gungorna var inte ena ner tagna , men vi kom ut i blåsvädret. Sen kom Terese hit och hängde med oss, massa kaffe och snack, trevligt ! 

Lördag var kommen , dagen då Jocke och Angelica skulle flytta till sitt hus. En stor klump i magen,  samtidigt som jag är så glad för deras skull ! Dom gillade smörgåstårtan iallafall.  Senare på kvällen åkte vi dit och kikade,  det kommer bli SÅ bra ;-) Jag och Tvillingarna stannade kvar och skulle se på Mellon. Där satt vi i deras nya hus i en soffa , PANG sa det och allt kom över. Jag började grina, separationen från våran älskade grannar "en trappa ner" slog mig. Och såklart började Angelica också gråta. Sen kom J ut ur duschen,  då lipade jag igen. Jag hatat att gråta , jag är så förbannat FUL när jag gråter !

Ronja började sitt förbaskade knöl lagomt när Mellon börjat så vid 21.10 gav jag upp då satte jag mig i bilen och åkte. Åkte en halvtimme runt runt i Grycksbo för att försöka få henne att somna,  men nej. Skrik å knöl å gnölet ! Aaaaaaaa.
Det slutade med att jag åkte ut till mamma helt oanmäld och bara tjöt. Tur att hon inte bor så lång bort och att dom bor på sidan av så man kan stå ute å böla av sig.  Vi blev kvar där till 23.30 , Ronja gav sig inte. När vi väl kom hem kom Martina och skulle sova kvar , hon intog soffan och tog även Ronja ! Lovely. Ronja skötte sig bra dessutom ?? Jag begriper mig inte på denna unge.

Imorse när Tove vakna kom Martina in med Ronja och kröp ner i sängen med mig och Freddie.  Niklas fick ta tove som vanligt. Vi drog oss en halvtimme typ. Sedan drog vi gång dagen , vid 10 var vi ute i hos mamma. Vi var ute fram till 15 när vi åkte hem. Så skön dag, vilade en stund när vi var där. Satt ute i solen , grillade korv, alla barn har varit ute hela tiden. Vi har kastat kottar i vattnet, gungat mm. När vi kom hem igen och klev innanför dörren såg vi att hallmattan INTE var full i grus?!
MARTINA hade städat hela lägenheten,  dammsugit,  plockat undan , bäddat,  torkat av inne på toan ! Så underbart !
Tack älskade vän ♡

Sedan bjöd vi hit mamma och Lars på mat, och dom tog Ronja med sig. Hon skulle få sova hos dom inatt. Jag hoppas det går bra,  hon har inte sovit där innan. Men det gör det säkert :-) Så himmlans bussigt av dom.

Vad gjorde vi utan alla våra som finns för oss, som ställer upp när det är som jobbigast ?? Jag blir så varm av att tänka på hur lyckligt lottade vi är som har dom som ställer upp ♡ Ni vet vilka ni är ! Jag finner inga ord för den enorma tacksamheten jag känner !

Dagen lider mot sitt Slut

Satan vilken seg dag, men idag kom kallelsen till kirurgmottagningen ! Äntligen händer det nått, en bedömning av en läkare på rätt ställe. Redan om 2 veckor :-) Ska bli så skönt att få veta hur man ska gå vidare, operation eller inte mm. Samt att min läkare på Vårdcentralen har skickat en remiss till en specialist sjukgymnast. Känns super bra!

På eftermiddagen kom min bror och hans älskade ungar, det blir intensivt med 5 barn vill jag lova. Samt att han hade med sig sommars räddning , wihoo :-)
Och jag har till och med hunnit med att göra smörgåstårta till Jocke och Angelica som ska flytta imorgon , BLÄ !

NU ska jag göra ett försök till att sova.

Det är Slut

Vad gör man när alla reserver är Slut ? Det finns inget att ta av.

Känns som att man kommer längre och längre ifrån alla som har barn som inte sover på några nätter, här har det övergått till tortyr. Sen att folk har ens mage att säga men bit ihop,  så här är det för alla, så illa kan det inte vara. Jag kan lova er att så här är det INTE för alla andra. Kom och tala om för mig hur ni mår och funkar efter 3 månader med så lite sömn så att ni nästan spyr varje morgon. Jag / vi vill klara det själv såklart. Vi försöker , men man orkar inte hur mycket som helst. Att man då tar hjälp är det fel ? Vi har inte alls många som kan ta någon utav dom på natten då det är som värst.  Som sagt det är jävligt lätt och sitta hemma i sina stugor och tycka och tänka om hur vi skulle gjort , hur vi kan göra som vi gör.

Jag vill inte ta åt mig men det gör jag. Jag vet att dom inte har en aning om hur det tär efter alla månader. Och klart man tar åt sig.  Jag vill inte Heller lämna bort mina barn, jag vill klara det själv och inte behöva ta hjälp att kunna vara en NORMAL familj ( vad nu som anses normalt ? men jag vet att det vi går igenom med dessa små är inte normalt, det är bekräftat av flera. ) , att vara en familj som fått ett syskon, kunna göra saker,  träna , äta bra , ja listan kan göras lång. Att helt enkelt INTE behöva ta hjälp , men jag måste.

Att vara så beroende av andra konstant, eftermiddagar och  nätter är skit dryg.  Eftersom att min mage inte hittat tillbaka och gör att jag inte får eller kan lyfta behöver jag dagligen hjälp men barnen,  särskilt när Tove slutat dagis, henne kan jag inte ens lyfta. Det gör fruktansvärt ont, det syns inte men det känns kan jag lova.  Tänk er tanken att ytters sällan vara själv. Jag är otroligt glad, lycklig och tacksam för ALLA som ställer upp ! Men det hade varit skönt att kunna fixa allt själv,  att vara den där familjen som bara fått ett syskon, då allt funkar skapligt.

Men nu är det inte så, jag har fått acceptera det för att dom flesta säger att jag måste. Det inget jag vill men det är nått jag måste. Det är lätt att snacka men vi gör det vi kan ! Jag vet att det är vi som har valt att skaffa flera barn, det var vårat beslut.  Vi biter ihop. Men det finns en gräns. Vilka ska man lyssna på ? Proffsen som träffar 100 tals föräldrar och ser hur det kan gå vid total sömnbrist/utmattning eller dom fåtal som det funkar för som har åsikter ?
Ja jag vet svaret själv, men va fan.

Jag önskar för allt i världen att tvillingarna kan bli synkade. Att få någon enstaka liten rutin, vi kämpar med dessa jävla rutiner men ingen ger resultat.
Tänk om dom kunde sova 2 timmar samt på natten? Eller kanske till och  med 3 timmar. Vilken lyx.

Jag SPYR !

Den som inte tål att jag "klagar" kan sluta läsa nu !

Jag är så fruktansvärt less på detta ständiga jävla knöl , halv grin , missnöjdheten så jag SPYR ! Kvällar och nätter igenom,  känns som om jag faller tillbaka dit jag var för några veckor sedan. Den där piss känslan av att jag blir  TOKIG & FRUSTRERAD. Nu är vi inne på natt tre,  2 nätter med max 50 minuter tystnad åt gången. (Man hinner knappt somna på 50 minuter) Jag går sönder, min kropp orkar inte. Det värker ! Vad gör vi för fel  ?? Det kokar , jag vill bara slå sönder nått.

Jag tyckte jag var en liiiten bit påväg och det kändes lite lättare, men nu är det absolut inte så.  Jag är så rädd för att hamna där igen,  där jag var för tre / fyra veckor sen.

Idag har vi köpt helt mjölfri ersättning åt Ronja , vi måste bara pröva. Men 225 kr för en burk ? Sanslöst dyrt. Men funkar det får man det på recept och då blir det väldigt billigt. Jag håller alla tummar och tår för att det ska bli bättre.

Att ha det så här, det gör att det går inte att njuta. Alla kommer hit och "bebismyser" , men jag blir bara avundsjuk för att jag kan inte. Det finns inte. Jag vill också bebismysa !
Det förstör så mycket med att dom är som dom är, jag kan inte påstå att jag har njutit ALLS dom här 3 månaderna,  det är jag ledsen över. För det är ju något speciellt med nyfödda.

Imorgon kommer min älskade bror Andreas med sina små guldklimpar , det ska bli så kul att ses ♡

Otur

I förmiddags kom Linnea.R hit på fika och massa snack. Hon hade köpt med sig en tidning, ett paket semlor och TVÅ stora chokladkakor,  urgulligt !

Nu har vi haft 2 skit nätter med dom minsta, en gång i timmen har dom vaknat. Man blir ju helt dum i huvve. I går var morfar så söt och tog med sig dom på en lång promenad så jag fick vila en timme på dagen. Senare åkte jag och Ronja in till Falun för att följa med Martina som skulle fixa håret. Och Niklas skulle vara hemma med Tove o Freddie. Tove hade som vanligt skött sig och bara sovit, men Freddie däremot hade ställt till ett helvete för Niklas. Fy tusan, när Niklas ska vara själv med dom och låta mig komma iväg så ska det gå åt fanders. Och det tog bra lång tid innan dom ville lugna sig igår och somna samt att dom vaknade med en timme i mellan hela natten igenom :-(  På eftermiddagen kom mamma och hjälpte till jag hade tid hos psykologen vid 16. Som knappt gav nått idag, mycket pinsam tystnad. Det blir tyst och psykologen bara stirrar på mig, det gör mig obekväm. Ska dit om 1,5 vecka igen.  När jag kom hem var allt bra alla var glada och tove studsade !

Vi bestämde oss för att Freddie skulle få sova hos Farmor i natt så jag kanske skulle få sova lite mer än 40 minuter åt gången. Men hon hade en tygförsäljare hos sig fram till 23.30 så jag tog med mig Freddie och åkte dit och kollade på ett 100 tals tyger. Ringde och kollade med Niklas hur det gick och det gick på totalskit, skrik, grin, skrik grin ! Som TUR var kunde min älskade Angelica komma upp och byta av Niklas en stund. Och hon flyttar på lördag :''( det gör ont !  Våran älskade familj Ljungberg/Boman ska flytta.

Nu sover trollungen bredvid mig och jag hoppas att vi får sova inatt. Imorgon ska jag äntligen på återbesök hos BM det skulle gjorts för 3-4 veckor sen om inte mer men det har inte passat och jag har bokat om 3 ggr nu.

En kort uppdatering

Jag vet att det var en vecka sedan jag uppdaterade men jag har verkligen inte kommit mig för.

Därför slänger jag in lite bilder från veckan som gått. Det mest positiva var från i lördags.  Helt spontant så gick jag och Niklas till pizzerian tvärs över vägen i lördags, det var ett band som skulle spela där. Farmor och farfar var urgulliga och kom hem och tog hand om alla små. Vi sa att vi skulle komma senast kl 00. Klockan blev 02.30.  Så jävla kul ! Bara att få släppa ansvaret  , vi snackade nog inte med varandra på hela kvällen. Niklas dansade som aldrig förr och jag gick runt och snackade med allt och alla. Kul att träffa nytt / nya vänner och självklart dom man kände sedan innan. ;-)

Och fick en del kommentarer om bloggen när jag väl gick ut bland folk. Det är ju skit kul ! - Emma det är så kul och rätt att du skriver som du känner, Jag tyckte Heller inte det var kul att sitta i sandlådan med snoriga ungar och leka. Med mer.

Martina har klippt AV sig håret !

Det kommer, jag kommer !

Jag känner en känsla,  den är inte stark men jag känner den. Jag blir äntligen varm inombords av att se mina pärlor. Dom känner igen mig, dom ler när dom ser mig. Deras blickar borrar sig rakt in och säger älska mig. Jag är påväg !

Jag jobbar dagligen på att tänka igenom allt som hänt, försök stanna upp och ta in allt. Tankarna slår mig. Tiden kommer inte tillbaka, ta vara på tiden Emma. Jag blir så ledsen av att tänka tillbaka på dessa 3 månader, jag har inte njutit. Det har mest varit en kamp för att få allt att snurra på och för att inte tala om kriget inom mig.  Åt skogen med den där fantastiska "bebisbubblan" , allt det där lyckliga,  rosa tussigullpluttskit. Nej, fy tusan.

Klart man hade önskat att man skulle kunna bara mysa men det begriper jag också att det funkar bara inte när man får syskon. Med första kunde man stänga in sig, ligga i soffan och dega mm. Men det är inte det jag önskat mig, jag önskar att jag kunde känt mig glad.

Psykologen och jag har bokat in 4 träffar , 1 gång i veckan.  Det känns kanon. Nån som kan tala om för mig vilka trådar jag ska börja dra i för att få ihop mig.

Och på tal om att dra ihop sig själv, så ringde jag kirurgen idag och frågade när jag skulle få komma till doktorn för en bedömning /undersökning av min mage. Som vanligt träffade jag på en riktig rugguggla i telefon som bara snäste men inom 3 månader skulle jag få komma.  NEEEJ,  jag trodde jag hörde fel. Jag orkar verkligen inte gå och vara så begränsad och ha ont i 3 månader till.
Röntgen visade ett glapp i  magmuskulaturen som minst var 5×6 cm. Ligger jag på rygg försvinner all överflödig/lös hud ner i helvetesgapet ser det ut som. Det finns verkligen ingenting som stoppar upp. Böjer jag mig fram för fet gööör ont, och om jag ligger på sida känns det som att nått åker ur, skit vidrigt. Nä det håller inte,  ska ringa min underbara doktorn på vårdcentralen få se om hon kan skynda på nått vis.

Här om dagen satt jag och tittade igenom kort på datorn sedan Tove var i samma ålder som pärlorna. Och dom är galet lika! Bilden på flickorna är det tove till vänster och Ronja till höger. Och den andra är det två bilder på Freddie och en bild till vänster på Tove. ♡

Och är sjuk nöjd över det fodrade regnstället Tove fick av sin farmor. Tack !